Det var ju det där med att resa. Jag började ju som bekant att åka buss och tunnelbana innan jag fyllde nio. Att fara runt med bussarna var ett stort nöje och mina föräldrar fick ganska snart lära sig att acceptera den lille resenären i familjen. Många var de kvällar som mamma i lätt panik stod på balkongen och tittade efter mig då buss efter buss stannade vid busshållplatsen nedanför. En fördel med detta resande var ju att jag då med lätthet kunde åka själv med tåget ner till Tylösand på somrarna där min farmor och farfar varje sommar hyrde stuga. Det var byte i Hallsberg och oftast i Göteborg innan tåget rullade in på Halmstads station. Inga problem för Dennis 9 år.
Det finns många roliga minnen från just Tylösand där jag upplevde flera sommarlov som liten. På vintrarna så brukade jag åka med farmor och farfar upp till Salsåker där min farmor var född. Salsåker är en liten by i närheten av Ullånger. Det var vid Ullånger som den gigantiska galgen satt på klädvaruhusets tak under massor av år. Jag vet faktiskt inte om den finns kvar fortfarande. Salsåker ligger i alla fall i närheten av Höga kusten bron.
Bussarna gick från Klarabergsviadukten och de var orange i färgen och hade SJ:s logo på sidan. Vi är inne på tidigt 70tal. Ibland så åkte jag så klart själv upp med bussen men oftast så reste jag med farmor och farfar. De brukade vara uppe någon månad i huset och jag var ofta där under vinterloven. En resa upp till Salsåker minns jag speciellt och den började med att jag blev skjutsad av min pappa i hans Pontiac till bussarna. Vi var kraftigt försenade och farfar väntade vid bussen. Pappa var ganska stressad och de feta sommardäcken på tvåtonsbilen slirade konstant i snömodden ända från Sundbyberg till stan. När vi väl kom fram så satt alla i bussen utom farfar och chauffören. Vi skyndade oss ur bilen och började kasta in mitt bagage i lastutrymmet på bussen. Jag ville ha med mitt Monopolspel inne i bussen men pappa sa att det inte gick att spela Monopol när man åkte buss. Spelet fick jag till slut med mig in i bussen i alla fall
Pappa stod och vinkade när vi rullade ner mot Klara strand och försvann på vår resa mot Norrland. Farmor väntade uppe i Salsåker.
Ungefär vid Järva krog -4 km norr om Stockholm- började jag trots farfars stillsamma protester montera upp spelplanen mellan oss i sätena. För er som mot förmodan aldrig har spelat nämnda spel så kan jag enkelt förklara hur det fungerar. Man går runt runt på en fyrkantig spelplan med gator, stationer och annat på. Det går ut på att köpa upp gator där man sedan bygger hus och till sist hotell. Sedan kostar det pengar när någon annan hamnar på ”din” gata. Det finns även två typer av kort som man får upp där det finns olika saker att läsa. Ibland så får man straffskatt, ibland får man pengar efter att ha "vunnit andra pris i en skönhetstävling". Förutom spelplan så medföljer tärningar, olika typer av spelpjäser, gatukort, sedlar i blandade valörer, två sorters kort, gröna hus och slutligen röda hotell.
Ungefär vid Järva krog -4 km norr om Stockholm- började jag trots farfars stillsamma protester montera upp spelplanen mellan oss i sätena. För er som mot förmodan aldrig har spelat nämnda spel så kan jag enkelt förklara hur det fungerar. Man går runt runt på en fyrkantig spelplan med gator, stationer och annat på. Det går ut på att köpa upp gator där man sedan bygger hus och till sist hotell. Sedan kostar det pengar när någon annan hamnar på ”din” gata. Det finns även två typer av kort som man får upp där det finns olika saker att läsa. Ibland så får man straffskatt, ibland får man pengar efter att ha "vunnit andra pris i en skönhetstävling". Förutom spelplan så medföljer tärningar, olika typer av spelpjäser, gatukort, sedlar i blandade valörer, två sorters kort, gröna hus och slutligen röda hotell.
Det blir en hel del pysslande att hålla reda på allt detta och när sedan pengar, ev. hotell och alla gatukort skall hållas i ordning så kan man väl säga att problematiken att upprätthålla ordning och reda på detta ökar då man har spelplanen i knäet ihop med sin farfar mellan sätena på en skumpande långfärdsbuss. Redan vid Märsta var farfar nere på bussgolvet och letade efter två gröna hus, ett kort över ”Hamngatan” och lite blandade sedlar. Min farfar var en tålig man i nybliven pensionsålder och jag måste nog tillstå att han hade extremt bra tålamod...
Tyvärr så hade farfar haft en släng av blodförgiftning någon vecka innan avresa och under vår färd upp genom ett vinterskrudat Sverige så blev han krassligare. Jag minns inte om det var i Härnösand eller Sundsvall som farfar fick avbryta resan och åka med ambulans till lasarettet men efter Sundsvall var jag i alla helt säkert ensamresenär. Väl framme i Salsåker så mötte farmor upp i en gammal Mercataxi. En 300D som stod i svinkalla kvällen och stånkade svart dieselrök.
Farmor hade fått samtal från min pappa så hon visste att jag skulle komma fram utan farfar. Det var sent på kvällen när vi klev in i det röda huset. Min farmor var född i ett litet rum, mer som en skrubb, där sängen fortfarande stod kvar. Nu bodde en gammal gumma som hette Anna i huset och farmor och hennes syskon var alltid välkomna dit upp. Det sprakade i kaminen och tant Anna hade gjort i ordning varm choklad och prickig-korv mackor. Det var en trött Dennis som somnade i sängen på övervåningen den kvällen.
Farmor hade fått samtal från min pappa så hon visste att jag skulle komma fram utan farfar. Det var sent på kvällen när vi klev in i det röda huset. Min farmor var född i ett litet rum, mer som en skrubb, där sängen fortfarande stod kvar. Nu bodde en gammal gumma som hette Anna i huset och farmor och hennes syskon var alltid välkomna dit upp. Det sprakade i kaminen och tant Anna hade gjort i ordning varm choklad och prickig-korv mackor. Det var en trött Dennis som somnade i sängen på övervåningen den kvällen.
Det tog bara två dagar innan farfar kom upp med bussen till Salsåker. Nu mådde han redan bättre och vi fick en härlig tid där uppe. Ett annat år så kom pappa upp med bil och hade då med sig mina nya slalomskidor. Vi hade ganska nära till Skuleberget och det var där som jag fick snits på min alpina karriär. Pappa hade opererat knäet och satt hela dagarna i en sittlift med öl, smörgås och en bunt bokföring från Skrotfirman. Han åkte upp och ner, upp och ner medan jag forsade ner i pisterna med mina Fisherskidor. Jag var inte så mycket för slalom utan uppskattade störtloppets spänning betydligt mer. Tyvärr så kom jag vid ett åk upp i lite för hög fart och fick inte stopp på skidorna i tid. Jag rammade liftkön och fällde ett antal personer där en äldre tant ådrog sig ett komplicerat benbrott. Min ena skida knäcktes i krashen och dagens skidåkning var över. Med en knäckt skida så gick det ju inte att åka mer, vilket i och för sig inte spelade så stor roll eftersom jag under alla omständigheter blev avstängd från fortsatt åkning i Skuleberget. Väl hemma vid huset i Salsåker så sågade pappa av båda skidorna precis bakom bindningarna och efter det så fick jag öva freestylehopp hemma vid huset i stället.
Som sagt, mina vintrar upp i Salsåker var härliga upplevelser där jag fick fiska strömming på isarna med farbror Alfons, överta tant Annas cittra som jag sedan spelade på till fingrarna blödde. Det var även många gånger som jag var ute med farmor och farfar på utflykter och annat. Jag ska återkomma till min farfar då jag bland annat kommer att berätta om den gången som han tänkte bli singel, 78 år gammal…
Favoritbussen när man skulle åka 507 eller 515 från Sundbyberg till stan.
Bussarna som gick från Klarabergsviadukten mot Ullånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar